Det dagliga slitet i stallet. Alla träningspass, allt slit, skoning och pyssel. Allt jobb för att hästen ska må så bra som möjligt och leverera på tävlingsbanan. Möt Ann-Louise Wernby i Skattkärr utanför Karlstad, vars häst Irjas Stjärna vann i sin första start.
Spets och slut blev det för Irjas Stjärna (e. Support Justice u. Lizas Irja) när hon gjorde sin första start den 14 november på Färjestad, fyra år gammal. Tiden 1.15,5 men hon gick 10,7 de sista 500 meterna.
-Det var chockartat. De tiderna. Jag har i alla fall aldrig varit med om att en häst debuterat på de tiderna.
Det säger Ann-Louise Wernby, lycklig uppfödare, ägare och tränare till stoet. Det är nio år sedan hon hade starthäst, så glädjen var förstås extra stor.
Irjas Stjärna är fjärde generationen häst, av samma stam, som Ann-Louise har. Hon säger att hon är lite periodare när det gäller att starta sina hästar. När hon tävlar gör hon det med sin egen häst. Sedan avlar hon på dem och när avkomman blivit tillräcklig gammal tävlar hon igen. -Jag tävlade med mamman, Lizas Irja, också. Sen betäckte jag henne men hade otur och de två första fölen dog en månad respektive två månader gamla. Men tredje gången kom Irjas Stjärna.
Ann-Louise, som sitter i styrelsen för Färjestads Travhästägareförening, har ägt häst sedan 1974. Då var hon fyra år och hennes pappa köpte och tävlade med Irja Stjärnas mormors mor Jane Quality.
Ann-Louise tycker alltid att det är lika jobbigt med den första starten, trots att hon varit med om flera stycken.
-Man vet inte hur de funkar eller om de tycker att det är kul. Irjas Stjärna galopperade i kvalet vilket hon inte haft tendenser till innan. Oron satt ju kvar när hon skulle starta. Det är alltid nervöst. Man vill ju att det ska gå bra, särskilt i starten.
Irjas Stjärna tog ledningen och Ann-Louise berättar att hon såg väldigt förnöjd ut när hon sprang och klippte med öronen.
-Det kändes bra under loppet. Men Björn Goop hade favoriten, Peter Pan, och jag tänkte att det nog skulle bli svårt att slå den. Men det gjorde hon.
-När Magnus Jakobsson, som körde, berättade vilken tid hon gått kändes det overkligt. Jag var lite i chock. Jag hade tänkt att vi smyger med och ser hur det går så här i första loppet. Men sen blev det segerintervju. Det är jätteroligt!
Nu ska Ann-Louise leta efter liknande lopp på Färjestad för att bygga självförtroende och styrka i hästen.
-Hon är inte så stor än, men hon växer. Jag ser henne ju med andra ögon nu efter den här starten. Nu är hon en travhäst inte bara en häst och krångelmaja. Hon har lite egna idéer, hittar på nya saker hela tiden, så man får vara anpassningsbar, säger Ann-Louise och skrattar.
Vad är det bästa med att vara travhästägare?
-Det är en så enormt rolig sport tack vare att vi har mål som vi jobbar emot tillsammans med hästen. Varje gång man går ut i stallet, varje träningspass, varje skoning, varje grej du ändrar och justerar och pysslar med. Allt är för att få till samarbetet och få hästen att må så bra som möjligt och gå så enkelt den bara kan. När allt det slitet, för det är det, det är ett enormt jobb som ligger bakom varje häst som är ute på banan. När det mynnar ut i en glad häst som levererar på tävlingsbanan och vinner. När det funkar och hästen är nöjd. Det finns inget roligare. Det är enormt tillfredsställande.
– När jag åkte till travbanan var det grått och regnigt hela dagen. Jag tänkte för mig själv när jag satt i bilen, att det är väl typiskt mig att börja tävla på hösten när det är grått och lerigt. Men det blev ju bra ändå, säger den lycklige hästägaren Ann-Louise Wernby i Skattkärr utanför Karlstad, här tillsammans med sin vinnare Irjas Stjärna.