Heléna Dahlbeck och Ulf Högberg, Nolgårdshästar HB i Koppom, Värmland fick, mycket välförtjänt, ta emot Västra Värmlands Travhästägareförenings pris ”Årets Specialpris” vid Årjängstravets gala i februari.
– Ett fantastiskt pris och vi är naturligtvis väldigt tacksamma, stolta och glada över att bli uppmärksammade, säger Heléna.
Heléna och Ulf fick priset för fina framgångar med sina hästar, med två vinster, fem andraplatser, tre tredjeplatser och nästan 240 000 kronor inkört. I motiveringen står det bland annat att ”De har visat god hästhållning och ett gott horsemanship och även visat god hjälpsamhet och bjudit in andra att delta i alternativ träning av olika slag. Några som har hästen i hjärta och själ.”
– Men det här är ingen one-man-show, påpekar Heléna.
– Vi har hjälp av så många för att kunna ro det här, om inte i land, så i alla fall till närmaste strandkant – allt-i-allor, veterinär, massör, hovslagare, kuskar, ryttare, tränare, plötsliga barnvakter och vänner.
Tränar naturligt och skonsamt
Heléna och Ulf försöker träna sina hästar så naturligt och skonsamt som möjligt, bland annat med simträning hos Järnskogs Trafvarsällskap, en klubb med mycket kunskap och anor sedan 1895.
– Det är fantastiskt med en aktiv travklubb där vi bland annat kan ta del av andras kunskap och stöd i stort och smått, säger Heléna.
– Tidigare simtränade vi mycket bakom båt men nu simmar hästarna runt bryggan hos travklubben. Och vill andra komma hit och simträna sina hästar, hjälper vi förstås till med det.
När Ulf i höstas drabbades av sjukdom bestämde han och Heléna sig för att minska på hästantalet från tio till fyra – tre varmblod och ett kallblod – som nu finns hemma på gården. Ytterligare två hästar är utlånade, bland annat en liten travarshettis som en duktig kille, Sebastian, kör och tränar.
– Jag är egentligen väldigt intresserad av bruks och kör i skogen, tävlar och kör bröllopspar. Det är också en allsidig träning för hästen, säger Heléna.
Löshoppar och galopperar
Hon och Ulf vill gärna hitta olika vägar för att träna sina hästar och åker då och då till Årjäng och löshoppar dem eller galopptränar dem under sadel.
– Som amatör är ju det här inte bara ett jobb utan det påverkar hela livet. Man lever ständigt med hästarna och de betyder mycket för oss.
– Som många vet har vi haft en jobbig tid det senaste halvåret och framför oss ligger dessvärre ytterligare månader av jobbig tid. Men vi fortsätter att kämpa på och gör så gott vi kan. Ibland går det bra, ibland går det inte alls, säger Heléna.
Men målet är ändå att försöka få i gång starthästarna igen efter en paus.
– Förutom tävlingsmomentet så är gemenskapen på travbanorna så fantastisk. Har man bara hästen med sig så får man låna det man behöver på plats.
Text: Anne Adre-Isaksson
